Sitter här och filosoferar lite.. :P Tänker på att det snart är ett år sen jag fick lämna Cloetta. 1 ÅR!!! Shit vad tiden går fort!!

Kommer ihåg hur jag kände då, allt var bara skit, jag var så arg för att jag inte fick vara kvar. Jag visste att jag skulle gå därifrån relativit snart, men JAG SJÄLV ville välja när. JAG ville välja att det var dags för mig att gå vidare i livet. För jag visste ju, och har alltid vetat, att på Cloetta skulle jag ju inte stanna hela livet! :P

Sista dagen innan julledigheten förra året (ja, ganksa exakt ett år sen), alla mina kollegor var jätteglada för att det det var lite julledigt och skuttade glatt ut ur fabriken. Medans jag gick med tunga steg ut, ut i framtiden som jag absolut inte visste hur den skulle bli. Tunga och sorgsna steg. Fy. Kan än idag känna den klumpen i bröstet när jag stängde mitt skåp för sista gången inne i omkläningsrummet, stoppade ner passerkortet och nyklarna i ett kuvert och lämnade ifrån mig det. Fy!! Det var hemskt!

Allt kändes så himla overkligt. Jag fattade nog inte allt själv då. "Alla" hade ju julledigt, så det kändes ändå på nåt sätt som om jag också hade det. Julen och mellandagarna rullade på. Fram till nyårsafton. Men nyårnatten kom nog verkligheten ifatt mig... Efter tolvslaget var ju allt på riktigt, jag var arbetslös. ARBETSLÖS!!! Fy!! Hemsk nyårsnatt.

En bit in i januari och alla började gå till sina jobb igen. Och jag satt kvar hemma. Hade ju inget jobb och gå till! Kände mig så ensam i början. Det var ett himla spring till Arbetsförmedlingen. Och krångel med papper fram och tillbaka. Krångel med pengar. Krångel med allt. Fick vänta ända till maj på mina första pengar från a-kassan. Fy. Hemskt. Är ju tur att man inte bodde själv då, kan jag ju säga...

Framåt våren började jag vänja mig vid att vara arbetslös. Det var skönt. Jag gjorde vad jag ville (nästan). Jag lärde mig massor om mig själv under våren, kom fram till massa kloka och bra grejer om allt och alla runt omkring mig. Saker jag inte sett tidigare, eftersom jag bara kört på i gamla banor. Jag hade inte haft tid och tänka och stanna upp i mitt liv tidigare. Jag blev nog mig själv igen, på något sätt. Kan inte förklara, men jag förändrades! Jag tog ner mig själv på jorden igen! Jag gjorde bara det jag absolut ville, vilket jag kankse inte alltid gjort tidigare. Jag försökte inte längre vara vän med allt och alla, för det funkar inte. Jag valde vilka jag ville ha i mitt liv. Vilka jag skulle lägga energi på. Vilka som verkligen var värda min vänskap.

Under hela våren funderade jag på min framtid, vad jag skulle göra med den. Jag visste ju att jag ville plugga och "bli någonting". För vad var jag, ingenting!! Eller jo, vi fick tydligen kalla oss "tekniker" efter gymnasiet. Vad nu det är... Och så var jag knappt 1/4-dels civilingenjör. Så det var ju inte mycket att hänga i granen. Letade utbildningar hela tiden.

Och en dag hittade jag den, min utbildning! Kändes helt rätt ända från början när jag läste om den! Jag visste vad jag skulle bli när jag blev stor!! Jag skulle bli Collegeingenjör i Maskinteknik!! :D Sökte utbildning - och kom in!!! Jag var så himla glad!! Ända från att jag fick beskedet om att jag kom in, som var någongång i början av juni, längtade jag tills den 24 augusti till skolan skulle börja!! Jag ville hoppa över hela sommaren och börja plugga direkt!!

Eftersom jag hade kommit in på min utbildning, lade jag jobbsökandet lite åt sidan. Sökte bara lite gran, inte lika mycket som tidigare, för jag tänkte mig ju att jag skulle ha en lugn och skön sommar innan skolan började. Men så blev ju inte fallet...

För Cloetta ringde ju självklart i början av sommaren. Och ville då ha mig tillbaka. För då passade det, tydligen. Och det var ju inte alls speciellt kul, jag hade ju lämnat den biten av mitt liv bakom mig och skulle gå vidare. Tyvärr så fick jag ju inte säga nej till jobbet, så det var ju bara att gå dit och hämta ut sitt passerkort och sina nycklar igen och vara där i ett par månader och jobba. Det var inte kul, kan jag säga!!

Kan ju också passa på att skriva det, att det var inte på grund av människorna jag jobbade med som det inte var kul. För alla människorna (alltså vi "vanligt golvfolk") var hur bra som helst och dem gillade jag, allihop! Eftersom jag vet att många av mina gamla kollegor läser det här, så vill jag inte att de ska tro att det var på grund av dem jag inte gillade att komma tillbaka. Utan anledningen till att jag inte gillade att komma tillbaka var ju att jag inte ville. Jag ville inte vara med om allt de där jobbiga igen, att "ta farväl" till allt och alla - igen. Plus att man är ju inte lika engagerad som tidigare, när man vet att man bara kommer vara där ett kort tag. Sen gillade jag inte bemötandet jag fick från "de högre" på företaget, av gamla chefer och liknande...

Jaja, sommaren rullade på ganska fort ändå och det blev snart augusti och dags att packa skolväskan! Var så himla kul att börja igen, att komma igång med nåt igen! Att få använda huvudet lite, som säckat ihop sig under de 3 och ett halvt åren på Cloetta. Jag fick börja räkna igen - och tänka!! :D Var så himla kul!

Nu har första terminen i skolan gått, och det känns jättebra! Har lärt mig massa nya roliga saker och kommer att lära mig massa mera. Har en jättebra klass och har lärt känna massa nya underbara människor! Allt känns perfekt! Och nu har jag även fått min praktikplats som jag ville ha, på Siemens i Finspång. Allt bara flyter på!

Det trodde jag verkligen inte för exakt ett år sen! Eller, jo, det visste jag nog någonstans långt, långt bort, men jag ville nog inte och kunde nog inte se det då. Jag visste ju ändå att allt skulle lösa sig och bli bra, men det är ju inte allid lätt att se det i alla tillfällen...

Så sammanfattningsvis kan jag ju ändå säga att dethär har vart ett väldigt bra år! Mycket saker har löst sig för mig - och även för Benny. Han har också lämnat Cloetta bakom sig och gått vidate till ett nytt jobb, som han trivs jättebra på!

Ja, vet inte varför jag skrev allt det här... Behövde väl skriva av mig lite!! :P Även fast det inte var någonting nytt, någonting av det jag skrev nu. Ville nog egentligen bara säga att allting alltid löser sig, på ett eller annat sätt. Det tror i alla fall jag! Det finns alltid en mening med allting, och det som händer är meningen att det ska hända!

Jag tror att vi människor behöver ta vara lite mer på allt det som händer oss och se allt det positiva som kommer ur allting! Som att jag blev uppsagd till exempel, det kom ju någonting bra ur det, nämligen att jag fick börja plugga som jag innerst inne ville! Se det positiva istället för det negativa!! För människor är ofta väldigt negativa. Klagar på det ena och det andra. Att de har ont både här och där, att de inte har några pengar, att de inte har tid att göra både det ena och det andra, och framförallt, människor klagar på varandra.

Allas nyårslöfte inför 2010 borde vara att vara lite mer positiva!!

Nu har jag nog skrivit så det räcker och blir över för idag! Men jag ville nog egentligen bara skriva att jag är nöjd med allt runt omkring mig just nu. Min skola, mina vänner, min familj och min Benny. Det är det jag lever för nu!! :)

God Natt alla mina vänner! Och God Jul, imorgon är det ju julafton!! :D

Och lämna gärna en liten kommentar, då blir jag glad! :)