Sitter här och läser om mina keloider, alltså mina ärr som jag har... Malin hittade en sida med någon kräm på som skulle dämpa ner ärr och keloider. Ska testa den salvan och se om det funkar.

Har ju gjort allt som man kan annars; jag har behandlat med silikonplattor, gjort kortinsoninjektioner i varje keloid, fryst dem med flytande kväve, både injicerat och fryst på samma gång och ätit piller. Men inget funkar ju!!

Fy fan när jag tänker tillbaka på de där kortisoninjektionerna. Så hemskt! Jag var så spruträdd innan. Och tänkte först vägra göra behandlingen, eftersom att de skulle sticka in en trubbig nål i varje keloid. Men duktig som jag var, härdade jag, tjöt som en gris första gångerna jag gjorde det, men efter 4-5 gånger gick det riktigt bra. Gjorde så himla ont. Var så stel efter varje gång jag gjorde det, kunde inte ligga ner på rygg. Under typ ett års tid, åkte jag in till sjukan var 5:e vecka och sprutade in kortison i varje keloid. Fatta inte hur jag orkade... Men det är väl tack vare det som jag inte är spruträdd längre. Inget ont som inte har nåt gott med sig :)

Och det värsta av allt är ju att det finns inget att göra. Har provat allt som Landstinget har att erbjuda, eller i alla fall allt de hade att erbjuda för typ 3 år sen. Kankse ska kontakt med dem igen och kolla om utvecklingen har gått framåt!

Grejen är ju den, att går jag till en plasikkirurg, nån privat, så kan de försöka ta bort ärren, alltså operera bort dem. Men hur blir det då? Vad är det som säger att jag inte får ett ny keloid av operationsärret? Risken är ju mycket stor att det kommer bli så! Och är det då värt att förvärra det hela? Eller ska man chansa? När till och med läkarna på plastikkirurgin säger att det oftast misslyckas...

Åååå, fan, så jävla jobbigt, fattar inte varför just JAG har fått dem!! Eller, det är det ju ingen som vet, inte ens läkarna. Massa små hudtumörer liksom, kul... 

Jag kan inte ha en urringad tröja. Då syns det. Och folk riktigt glor! Är så trött på det! Fattar de inte att det gör ont? Att jag blir sårad? Men nej, nåt onormalt, då måste vi glo. Gärna lite extra. Och det är de vuxna som stirrar. Speciellt vuxna kärringar. Och blänger man på dem lite, att de fattar att man ser att de stirrar, blir de helt ifrån sig. Fy fan säger jag bara!!

Badhuset är hemsk. Man kan ju inte direkt gå och ha handduken om ryggen hela tiden. Eller sommaren överhuvud taget. Sol och bad och badkläder = hemskt!! Omklädningsrummet likaså. Kvittar vilket omklädningsrum, kolla bara på jobbet. Trodde folk där, som jag har jobbat med så länge, skulle vänja sig. Men inte fasen gör alla det! Usch!!

Går heller inte att sminka över dem. Ytan är liksom så glatt, så ingeting fastnar. Det sitter inte kvar alls länge. Det ända som dämpar lite, är att sola, så jag blir brun. Då lyser keloiderna inte upp lika mycket. Jag som inte ens får sola. Varken solarium eller ute i solen. Måste egenligen alltid ha en tröja på mig ute. Får inte bada i bikini ens. Eftersom huden är så tunn på keloiderna och så känslig. Men jag solar ändå. Det gör ändå att det känns lite bättre.

Tänk om jag inte haft dem.. Tror mycket skulle vart annorlunda då..

Nä, blir bara så trött på det! Orkar inte med det längre nu!

FAN!!